Kan inte riktigt förstå att det är sant. Fortfarande känns det helt ofattbart att pappa ringde till mig på kvällen den 9 oktober och kom med tråkigt nyheter - att min älskade farmor, mitt allt hade somnat in för alltid! Kunde inte förstå det då, vill inte förstå det nu heller. Sen den dagen har vi hunnit ner till Övik för att säga hejdå, städa ur hennes rum och planera begravning osv. Det kändes så konstigt. När vi kom till äldreboendet så började jag titta efter henne ute i allrummet där hon alltid satt med sina tidningar, nu fanns hon inte där. Hur mycket jag än ville att hon skulle sitta där, så var hennes plats nu tom! Det är overkligt!

Jag fick träffa henne för mindre än en månad sen, helgen innan jag fyllde år! Hon var så glad och ovanligt pigg, aldrig kunde man ana att det skulle gå så här redan nu! Att vi ska på hennes begravning alldeles snart...

Nu är hon hos farfar, hela fyra år fick han vänta på henne! Igår var det fyra år sen farfar gick bort!   

Älskade farmor Ester... Genom kärleken lever den vi förlorat! Du finns alltid här, för du är inte borta! Det vill jag inte tro! Jag älskar dig min underbara...!

Bilderna är sen i Maj!