Idag fick jag äntligen vara med på ett kejsarsnitt! Det är något jag alltid drömmt om att få vara med på, det och en riktig förlossning! Nu har en av många drömmar gått i uppfyllelse! Det var så obeskrivligt! Helt klart det häftigaste jag någonsin varit med om! Det här är något jag aldrig kommer att glömma!

Inga ord kan beskriva det här! Men jag gör ett försök!  

Det var ett planerat kejsarsnitt! Jag, en barnmoska och en barnmorskestudent kom in i själva operationssalen där det redan stod ett helt team uppradade omkring kvinnan. Jag ställde mig brevid en kille som också var studerande av något slag, och tillsammans så stod vi där och såg på när läkarna snittade upp magen och sen plockade ut ett helt nytt litet liv, en liten minimänniska, en liten kille!

Glädjetårarna bara rann ur ögonen på mig, jag var så oerhört lycklig i just det ögonblicket - när man först såg bebisen, när man hörde de förska skriken, och när man såg glädjen i pappans ögon när han fick se sin son, och glädjen i alla andras ögon också för den delen! Det är helt obeskrivligt! Jag vred på skallen och tittade på killen som stod brevid mig, har lite svårt att placera honom i ålder eller exakt vad han läste till, det hör ju inte hit egentligen, men han var väl några år äldre än mig!

Men, han såg precis lika lycklig ut som jag kände mig! Det strålade ur ögonen på honom, det rann glädjetårar där också.

Jag vet inte vad som var bäst -  att vara med om själva kejsarsnittet, att verkligen få vara med i verkliga livet och se när ett nytt liv föds. Eller att se den där speciella glädjen i allas ögon! Hela kombinationen var underbar! Den syntes så tydligt i pappans ögon, men också väldigt tydligt i killens ögon, han som stod brevid mig. Jag fick en känsla av att det betydde lika mycket för honom som det gjorde för mig att få vara med om det här. Det behövdes liksom inga ord oss emellan, man förstod ialla fall! 

Lillkllen som föddes vägde 3740  gram och var 51 cm lång! 

Hahah, jag hade kunnar mörda någon för att få killens ögonfransar - bara på tal om fiskmåsar! Vilka ögon säger jag bara...

Jag kommer alltid att minnas det här, alltid! Jag har alltid älskat att se förlossningsprogram på tv, både vanliga förlossningar och kejsarsnitt. Det som berört mig mest är den där speciella glädjen som bara finns vid såna här tillfällen. Jag har alltid drömmt om att få uppleva den själv nån dag, att stå där och få vara med vid den största händelsen man kan ha i livet, att vara med och se allas glädje! Nu har jag varit med!

jag har i flera år velat bli barnmorska! Det är en av mina drömmar, ett mål jag har!  Det var väl delvis på grund av den där obeskrivliga glädjen jag fastnade för barnmorskeyrket... Nu har jag upplevt det här.. och det är Obeskrivligt!!

hahaha... undrar hur många gånger jag använt ordet obeskrivligt i det här inlägget?

Nu ska jag smälta dagens intryck och vänta på min rumskompis, ska följa med henne på en biltur till Porjus fram och tillbaka ikväll!