Nu när jag känner mig halvkrasslig och på väg att bli genomförkyld, så längtar jag extra mycket. Det är i stunder som denna jag önskar att det inte vore som det är, och att jag kunde ha henne här hos mig. Känna henne kura ihop sig på magen/bröstkorgen, spinna som en motorcykel och dela med sig av en otrolig värme... <3 Få mig att bli glad på ett sätt som bara hon lyckades med, i stunder som denna när man känner sig depp, less och bara vill gräva ner sig, då fick hon mig alltid att le och bli varm inombords.

Saknad.

Herre gud, pappas förkyldning har satt sig på hjärnan!!! . Han skulle ta bilen och fara över på västra strand för att hämta hem lillebror som var hos en kompis. Det här var vid 17 tiden ungefär, vi skulle äta middag. Han tog med sig hunden, Bilbo älskar att åka bil och tycker säkert att det hör till hans hundliga rättigheter att få följa med husse på en tur! Nå, dom kom hem, vi satte oss och åt. Till saken hör att Bilbo liksom brukar känna på sig när vi har ätit färdigt, så då kommer han alltid larvandes och ska "städa" upp det som hamnat på golvet. Ligger han ute så brukar han alltid skälla till och vill komma in när vi käkat klart. Det slår aldrig fel! Nå, vi åt och satt och surrade ett tag. Efter ca 30 minuter började vi fundera vars tusan hunden var någonstans eftersom att han inte kom och städade under bordet som vanligt, och inte skällde heller för att han ville in. Mamma gick ut i hallen för att kolla om hunden låg och snarkade där, men nej. Hon öppnade dörren utan att se skymten av honom.. Då började dom fundera på om pappa lyckats glömma hunden i bilen! Så han gick ut och öppnade garaget, och öppnade bakluckan. Mycket riktigt - där låg våran lilla ( läs stora ) vovve och väntade snällt på att någon skulle komma och hämta honom! Detta var en halvtimme senare...
HAha, men hunden var glad och nöjd ialla fall. Gode tur att han älskar bilen! Hade det varit riktigt illa hade han blivit livrädd och aldrig velat åka bil igen. Men nu var det inte så! :)

Lillebror har varit tokförkyld. Nu ligger även mamma och pappa däckade och det låter på dom som om dom vore döende... Väntar bara på min tur. Just nu känns det som att även jag kommer att åka dit. Jag blir inte förvånad om jag också blir sjuk. Har ju trots allt hållt mig frisk sen i våras nån gång. Personligt rekord!! Men efter alla dom sjukor som jag råkade ut för i tvåan så har mitt immunförsvar varit på topp nu :) Ta i trä! Men turen måste ju vända någon gång...