Lovet är över. Lovet var... bra, men som vanligt på tok för kort. Men känner mig ändå nöjd. Har hunnit vara i jokkmokk, /porjus/ gällivare, jobbat och tjänat pengar, soooovit, tränat, å lite annat smått och gott. Nu i fredags for jag till jokkmokk och bodde hos min karl under helgen, kom hem igår, alltså måndag kväll :) vi var ju som lediga på måndagen! Najs! Micke har varit kattvakt i helgen, och åhh - jag blev nostalgisk! Började sakna min Bellabus så oerhört mycket... men Ove var mysig hon också, på sitt sätt :) Ja, ni läste rätt. Katten heter Ove och är en hon ;)

SAKNAD. Det är vad jag har känt den senaste tiden, dagarna, jaa.. månaderna ända sen Bella blev tvungen att flytta.

Frusrtartion & ilska är två andra känslor - jag känner mig lurad, eller jag vet inte rikigt vad jag känner.

 Enligt mamma och pappa var det så väligt bråttom med att bella måste bort, eftersom att lillebror var så kraftigt allergisk. Och dom ville inte att han skulle behöva gå på tabletter heller hela livet, inte för att tabletterna funkade. Men ändå. Det var också tal om att våran hund Bilbo måste bort, för att kattallergin även drog igång allergin mot hund. Han kunde inte heller vara kvar alltså. Vi konstaterade att det var mycket enklare att hitta nytt hem åt bella, än åt vår stora underbara hund på 58 kg. I alla fall så kom vi överens med Bilbos uppfödare om att han ska höftledsröntgas en gång till innan vi tar några beslut om nytt hem åt honom. Han har väldigt dåliga höfter redan, och om det visar sig att dom har blivit sämre så är det inte bra för hunden, eller snällt för hans möjliga nya ägare att låta han leva vidare ( om man säger så )

Det hade varit mer barmhärtigt att bara låta honom somna in istället för att plåga honom. Och om jag ska vara ärlig så tror jag att det hade varit att föredra, även om det låter grymt och hemskt. Jag skulle inte klara av att se honom med nya ägare, dessutom tror jag inte att hunden skulle anpassa sig till ett nytt hem lika bra som jag vet att Bella har gjort. Han är trots allt en vuxen hund, och bellabus var en katt på några månader. Det hade ändå känts bäst att låta honom få somna in istället för att låta honom plågas vidare, om det nu är det han gör... Han förtjänar inte det. Man ska väl avsluta medans det ännu är ett värdigt liv?  
MEN - nu är det ju så här. Att ända sen det att katten flyttade och lillebror blev något bättre, så har allt bara lagts på is. Lillebror är fortfarande inte helt bra tydligen ( enligt mamma och pappa ) han käkar fortfarande allergitabletter för att hålla det i kontroll. Efter flera månader..

 Elias hälsa var ju viktigast för mamma och pappa, det kan jag förså. Men nu, när katten är borta som orsakade den värsta allergin så gör dom inte ett piss, trots att elias inte är helt bra.

Dom tvingade mig att fixa bort Bella fort som attan, för dom verkade det kvitta vars hon försvann, om hon alls levde - bara hon försvann. Men nu, med Bilbo så gör dom inget alls. Dom har inte ens ringt till djursjukhuset för att boka en röntgentid. Som om dom vore rädda för vad testerna kan komma att visa, som om dom är livrädda för besluten dom kommer måsta ta, vilket det nu än blir. Som om inte jag avskydde de beslut jag tvingades ta? Skulle det vara lättare för mig än för dom?

 Dom gör inget. Inget alls.  Dom låter lillebror fortsätta käka tabletter ( som dom inte ville att han skulle behöva göra )  Med bilbo är det tydligen ingen brådska, som det var med bella. Jag vill absolut inte att bilbo ska försvinna ur mitt liv, han betyder så mycket. Men dom kräver av mig att jag snabbt som attan ska göra mig av med min ögonsten, men själva törs dom inte ta tag i det när det gäller hunden!

Det känns så.... konstigt. Nu känns det som att dom inte bryr sig alls, som att vi bara ska låta allt vara.

Kan inte sätta ord på vad jag känner..... Det känns som en stor bomb av något, kanske ilska som växer inuti mitt bröst, och som bara väntar på att få explodera!

Jo, på tal om Bella. Bella inte är en Bella mer, numer är hon en han och går just nu under namnet Bellman... KAOZ! ( som en utav hennes nya ägare kallar henne :P )

 Hon valde att byta kön helt plötlsigt. Tror vi. Hennes nya ägare säger att hon nu är en kille, men jag vägrar tro det - jag vill se det själv innan jag tror helt på det! Och även om det skulle visa sig att hon är en han, så kommer hon ändå alltid att vara en HON, hon kommer alltid vara en BELLA för mig! <3 Lillgumman.

Saknar.

Nytt år. NY termin - I ÅR  TAR JAG STUDEEEENTEEN! Ska försöka jobba hårt, klara allt jag vill klara. Måste bara hitta orken. Men den håller på att ta slut tror jag. Min kropp håller på att lägga av fullständigt av all stress och press som jag har på mig själv - jag märker själv att allt i kroppen som borde funka, inte funkar som det brukar och det driver mig till vansinne och blir bara ytterligare ett stressmoment... Jag får spunk.