2. Det finns många som jag tyckt om, beundrat, kanske varit lite småkär i. Antingen var det i 8:an eller 9:an som det slog ner som en bomb i mig. Då kan man väl säga att jag blev riktigt kär. Nu kanske man kan säga att det var en erdentlig crusch som man säger. Jag tänker inte nämna några namn ;)
Men då var det nog mest så " Åh, snyggsnyggsnygg - han tittade på mig och log!!! "

Jag hade pirr i magen och allt sånt där. Det blev ju givetvis aldrig något. Men om jag tänker nu, så räknar jag inte det där till min första kärlek.

Kärlek för mig är inte pirret i magen, ( jo kanske lite, ) men för mig är det mer att jag ska kunna vara mig själv till 100 % med den personen, känna trygghet och lita på personen. Givetvis känna glädje, pirr i magen och saknad så fort jag är ifrån den personen. Så även om jag kanske varit kär innan och allt det där, så är min nuvarande pojkvän min första RIKTIGA kärlek :) Med han känner jag allt det där som jag just skrev, och det är något jag värdesätter mycket.

Micke