Bortsett från oturen med telefonen som inte funkar så har jag inte haft någon som helst otur idag. Men det finns fortfarande tid för det, dagen är inte slut än. Det är trots allt fredag den 13:e så jag går bara och väntar på att något ska hända!

Suck, den här nedrans telefonen funkar då bara när den själv vill. Jag vill ha kontakt med folk runtomkring mig, kunna skicka och ta emot sms, ringa och bli uppringd. Men det verkar vara för mycket begärt..
Jag känner mig isolerad!! Jag vet inte hur många gånger jag har försökt ringa och skicka iväg sms, men det funkar uppenbarligen inte. Och jag verkar inte kunna ta emot något heller. Morr... snart kastar jag det här skrället i havet!!!
Nåja, jag ska fortsätta göra tappra försök att få kontakt med folket.

Hahah, gud vad irriterad jag blev imorse. Jag hade somnat i bilen strax efter att vi lämnat Jokkmokk bakom oss, och jag drömde, jag drömde något bra vill jag minnas. Problemet är att jag inte minns exakt vad!. Och jag vill komma ihåg det. Jag vaknade precis när det var som bäst, av att pappa nästan ställde sig på bromsen. Jag tittade yrvaket upp och märkte att Elias som satt brevid mig, satt och spydde!!

" Typ, hey - sluta drömma, välkommen till verkligheten! "

Något i mitt bakhuvud sa mig att om pappa hade väntat några sekunder med att bromsa så hade jag kommit ihåg drömmen. Morr!! Jäkla unge som ska vara åksjuk! Hans fel att jag inte fick drömma klart ;P

Nåja, annars gick resan ner till Övik problemfritt. Jag sov nästan hela vägen, den annars så sega bilresan går så mycket snabbare då.

När vi kom fram så började vi med att springa in på Hemköp för att skaffa oss mat ut till stugan. Hahaha, Hemköp, det påminner mig bara om en sak. När jag var liten brukade jag följa med farmor och farfar och handla. Jag minns en gång på sommaren så hade dom körsbär i fruktdisken, och farfar gick hela tiden och snodde körsbär som han sedan åt upp. Det gjorde han endast för att visa mig vad man inte fick göra och för att retas med farmor ;) Sötgubbe.

Det är gode skönt att vara här igen, även om jag inte helt känner mig som hemma, så känns allt ändå så välbekant, som något som skulle kunna vara " hemma ". Jag älskar verkligen Övik på sommaren :) Det finns ingen vettig förklaring till varför, jag bara gör det. Nu bor vi ju inte inne i stan, utan på Gullviks havsbad där vi hyrt en stuga. Helt okey det med, men jag saknar att kunna vandra runt i stan på kvällarna.

Jag tror att vi skulle in till stan imorn, och jag längtar, bara för att jag då kan strosa omkring överallt, kanske dra en tur upp till lägenheten där farmor och farfar bodde förut :) Få det att kännas som förut, ialla fall för en liten stund...

So long. Puss & Kram