Jag känner mig trasig. Jag känner för att lägga mig ner mot asfalten och smälta ihop med den, som en gigantisk kameleont. För stunden vill jag inte synas, bara finnas där i bakgrunden utan att någon ska ta någon större notis om mig.

Även om solen inte alltid syns, så vet man att den finns där någonstanns bakom molnen. Precis så är det med honom. Han finns, men man ser honom inte. Och precis som solen så kommer han snart tillbaka... Även om det tar tid..

Jag saknar dig så<3...

I got to be strong, just keep pushing on.