Mamma, pappa och Elias for till Western Farm i Boden i dag, vilket betydde att jag var ensam hemma när jag kom hem från jobbet. Åh gudars vad skönt, jag och hunden. Till min stora lycka så var det fint väder, så jag satte mig ute och solade i över en timma samtidigt som jag läse När jag hör din röst. Myspys kan jag ju säga. Tja, vad har jag mer gjort - handlat, lagat mat, städat och rengjort på toaletterna. Fy fan - jag goes Hollywoodfru i Porjus. Känner mig nöjd med mig själv.

Nånå, efter mat och allt så skulle jag släpa med mig min otroligt lata hund ut på en långpromenad. Men icket!

Jag tog med mig kopplet som vanligt och så började vi gå efter elljusspåret, vi hade hunnit ungefär 100 meter kanske, och hunden sackade efter rejält. Jag stannade och ropade  på mitt lata skrälle. Han kom springandes, likt en hårig kanonkula. När han kom fram till mig så började han nafsa efter kopplet, vilket betyder att han vill bära det som han nästan alltid gör. Jag gav honom det och började gå igen. Men Bilbo stod kvar på samma ställe och bara tittade på mig. Efter att ha gått några meter så vände jag för att ta kopplet, jag trodde att han skulle släppa det eller springa ut med det i skogen och gömma det. Medans jag går tillbaka mot hunden så vänder han om, och börjar springa med kopplet tillbaka till huset!!!! Suck... jag gick efter honom. Givetvis så hann han före mig hem, så när jag kom innanför staketet så hittar jag hunden liggandes på gräsmattan med kopplet framför sig. Lata hundskrälle säger jag bara!!!!

Nu blir det att mysa ner sig i soffan med boken och en varma koppen med smak av äpple och kanel <3 Mumma!!

Jag längtar ihjäl mig, kom hem<3

Mina änglar <3