Jag sov på saken när jag åkte buss hem idag, och när jag vaknade så slog det mig! Det var precis som om någon knockat mig med en tegelsten. Så uppenbart var det!

Jag har lättare att umgås med killar än med tjejer! Eller ja, i vissa fall känns det lättare och mer...naturligt?

Sen fick jag en till tegelsten i skallen och började tänka efter, att det beror helt på hur killarna ifråga är som person. Och givetvis gäller det tjejerna jag väljer att umgås med också. Jag ska inte klaga på dom tjejer jag umgås med nu, det är ju dom bästa man kan tänka sig<3

Men ändå -  ibland upplever jag att det är så otroligt mycket skitsnack tjejer emellan och så mycket onödigt klagande över hur man ska se ut och att man anser sig själv som tjock. Jag menar, hur ofta hör man inte i omklädningsrum att tjejer klagar över sina kroppar. Typ " Åh gud vad tjock jag är, kolla mina valkar. Jag måste banta! "

Direkt efter hör man kompisarna till den klagande stackaren " Åh nej, inte är du tjock, sluta klaga. Du är ju mycket smalare än mig! " 

Men seriöst, sluta klaga och gör något åt saken istället! Man blir inte smalare för att man klagar. Jag är så sjukt less på folk som hela tiden behöver bekräftelse om att dom duger, att dom är nog smala och snygga. Det är så drygt att hela tiden behöva övertyga folk om det, speciellt när dom fortsätter envisas om att dom tex är för tjocka, när dom i själva verket är smalare än en vandrande pinne!!!  

Så, idag alltså. När jag satt/halvlåg där i soffan med tre killar, varav två av dom är mina bästa vänner så slog det mig - det är så enkelt att umgås med dom.
Tack gode gud för killar alltså :)

Nu ska jag välja kläder till konfan i Norge som jag ska på i helgen :)