Satt nyss och letade igenom datorn och råkade hitta två gamla filmer som jag helt glömt bort att jag hade. Kollade på dom båda..och fick nästan tårar i ögonen. Två små korta filmer, som du gjort om dina kompisar, och en bara om mig.

Ibland, ganska ofta saknar jag dom gamla tiderna. Då det var du och jag, inga andra. Saknar tiderna när vi kunde flumma på som fan framför din dator, din spegel och ta helt crazy egokort, testa olika sminkningar på varandra, styla till håret, äta glass på kiosken, tiderna i stallet, saknar till och med dom stunder när vi gick ute på byn och bara strosade utan att göra något.

Sommaren när vi satt i ditt rum och spelade Takida oavbrutet i två veckor mer eller mindre. Av någon anledning så kan jag inte glömma det.

Varför blev det som det blev? Vi kanske båda behövde en paus från varandra utan att veta om det, och så gick de som de gick.

Vill inte längre lägga skulden på någon, varken på dig eller på mig. Det var bådas fel och vi var jävulsk envisa båda två. Det kan jag erkänna.

Vill ibland att det ska bli som förrut, att det ska bli vi fyra igen. Vi,som alla lärare skrattade åt, alla lärare som tyckte vi var galna. Alla som tyckte att vi skrattade mest, levde om mest och var gladaste gänget.

Alla som sa att det endast var vi fyra och att vi  var omöjliga

att splittra på..

Jag saknar det. Nu är vi bara tre, du saknas. Det märks ibland.

Kan ibland känna ett sug att ta upp kontakten igen, glömma det som var. För att någon dag skratta åt det tillsammans med dig. SKulle vara härligt.

 Du & Jag - Timon & Pumba - Hakuna matata - Inga bekymmer - det var vi det.

" hakuna matara det är ord som är bra, hakuna matata gör att man blir glaad, inga bekymmer man är lycklig var dag. Det är ett härligt liv, filosofi. Hakuna matata"

Vad som en händer, så kommer jag alltid att se den som våran låt.

Herre gud...Så satans skönt att få det gjort. Nu är det äntligen överstökat. Och allt var som det skulle, så man kunde pusta ut.

Känns som att jag har gått runt med världens klump av oro och ängslan i magen nu i några veckor. Men nu har den lösts upp och försvunnit. Precis som en samarin som man släpper ner i vatten.

Så jävla glad jag blev..:D

Nu är det bara en klump kvar, den inför matteprovet imorgon. Har pluggat allt vad jag har kunnat. Tror och hoppas att det kommer att gå bra.

Annars vet jag inte vad jag gör........

Jag vill gärna ha en positiv inställning. Som alla säger - tänk att du klarar det, du kan, de kommer gå bra.

Men även om man tänker så så kan det lika förbannat gå åt helvete. Då känns det ännu surare..bara för att man just hade den positiva inställningen. Herre satan....jag ska fan klara det!! Jag måste.

Hatar matte.....Abooo så hemskt.

Annars en ganska bra dag, med tanke på det som jag gjorde imorse, som gjorde all mycket bättre. Alla i nian blev bjudna på pizza eller någon form av sallad på Opera idag, av kommunalrådet. Tacktack :)

Sen är de ju så att man hörde till en av dom mera flitiga eleverna vad gäller vårstädandet, så jag och några andra blev bjudna på glass. TWISTER :D:D:D:D

 Sen fick jag tillbaka min analys angående Auschwitz arbetet ( som jag bara fick G+ på :@ ) I vilket fall som  helst, analysen fick jag MVG i svenska på. Då jävlar blev jag nöjd. Har också fått veta att jag har höjt mitt betyg i spanska från supersvagt G till superstarkt VG (y) Min lärare var gladare än vad jag var tror jag...:D haha (y) :P

Kan bara säga...BRA JÄVLA DAG :D

Karro älskar Micke mest<3

Och jag saknar Åmanmuppen som satan<3<3<3 kom hiiiiiiit. PIING!!!