Äntligen fredag! Puh, fan så jobbigt med skola..men jag har ialla fall varit duktig och gjort min läxa redan idag, den skulle vara klar till den 16:e. Så nu slipper jag ha den i bakhuvudet. Känns bra!

Annars så är det inte så mycket jag har att komma med tror jag. Nej, vänta nu, det där var en lögn! Jag har ju alltid något att skriva om, antingen rena rama uppsatsen eller bara någont som är av helt onödigt vetande. Men ska inte plåga mina läsare med det idag.

För övrigt så ringde en viss person till åman idag och bad om att få mitt nummer..va han nu ska med det till??! Höll ju på att svimma när hon ringde och frågade om hon fick ge mitt nummer..vad vill han mig och mitt liv? Jaja..det får jag väl veta tids nog, hoppas jag.

Fan..! mitt minne suger ju verkligen! det var någon som Nziih sa isag som jag ville skriva upp här, problemet är att jag inte kommer ihåg vad det var.

And it's hard to let go
When there's always something there remiding me
How things could be

I've tried to get you off my mind
I've tried to play my part
But every time I close to my eyes
You're still inside my heart

I try to look the other way
And keep my heart on hold
But every time I'm close to you
I lose my self control

Har tänkt på skillnaden mellan en dagbok och en blogg.

Det är lättare att skriva i en blogg, för skriver man fel så behöver man bara trycka på en knapp så fövsvinner det som blev fel, medans man måste sudda eller stryka över när man skriver i en dagbok, beroende på vad man skriver med. Det går fortare också att skriva i en blogg, och roligare för den delen. Man kan ju göra den så personlig - med hjälp av färger, mönster och bilder.

Men på något sätt så blir ändå dagboken mer personlig, där skriver man kanske om sånt som man inte vill att alla ska läsa och ta del av, där kan man vara helt öppen och inte oroa sig för att någon idiot läser det och sedan sprider ut allt! Man kan skriva precis vad som helst utan att bry sig om vad andra ska tycka.
Fast ändå så finns det så mycket som man vill dela med sig av, alla möjliga sorters tankar som rör allt mellan himmel och jord. Då är det ändå bättre med en blogg. Men skulle jag personligen behöva välja mellan blogg eller dagbok så vet jag nog inte vad jag skulle ha tagit.

Båda har sina fördelar..

Kom just att tänka på något som jag och Åman pratade om en gång.

Vi satt och pratade om alla världens orättvisor. Alla lever vi i samma solsystem, i samma värld, på samma jord, men i olika länder. Och ändå så är livet så olika för oss alla.  Som tex här i Sverige, vad oroar vi oss för?

Bara simpla jävla bagateller!!!

Vissa oroar sig för att inte hinna gå upp i tid så dom inte hinner sminka sig - dom anser att dom inte kan visa sig ute bland folk utan smink. Andra för att tappa bort eller glömma sin telefon - den är viktigare än allt annat på hela jorden. Endel oroar sig för att dom inte ska få högsta betyg i ett speciellt ämne - medans endel inte ens har möjlighet till skolan.

Endel oroar sig för att det är äcklig mat i skolan, dom vill ju inte gå hungriga i skolan - medans andra oroar sig för att överleva dagen..

Det jag försöker säga är att vi har det jävligt enkelt här. Vi slipper oroa oss för att vi ska sprängs i luften av en bomb eller bli torterade av talibaner, vi får mat varje jävla dag, vi har tak över huvudet, värme i husen, en varm säng, vi får gå i skolan och skaffa oss utbildning, vi har pengar - sjukhus, medicin. Skulle kunna räkna upp hur mycket skit som helst som vi har. Datorer, mobiler, mp3:s. Egentligen en massa onödiga skitprylar, men som vi inte kan tänka oss att klara oss utan. 

Men tänk då dom som inte har - hus, föräldrar, mat, dom är sjuka och kan iprincip bara väntar på döden?

 Eller dom som kommer till sverige som flykingar - endel utan föräldrar, dom väntar i hopp om att dom ska få stanna. Sen får dom ett besked om att dom inte får stanna i sverige. Att dom ska skickas tillbaka till det land som dom flytt i vildaset panik ifrån för att överleva. Dom skickas ju tillbaka rätt in i döden.

Jag mår fan illa när jag tänker på allt sånt här..Vi är så bortskämda och själviska. Det är ju fan äckligt!!!! Känner mig bara spyfärdig, det värsta är att man inte kan göra speciellt mycket åt saken, bara stå och se på..

jag vill inte, det är vidrigt ju!!

En gång så var det en speciell vän till mig som skickade ett videoklipp på hur det var i personens hemland..kunde inte se hela, jag mådde illa och blev gråtfärdig. Sen blev det så svårt för mig att förstå att min vän faktiskt levt i precis sånt där kaos, förlorat nära och kära, att personen en gång flytt därifrån för att överleva.

För oss är sånt svårt att förstå märkte jag då,  det hör inte till våran verklighet. Vi lever i en liten bubbla. Det är som att världen utanför inte finns, men i själva verket så är det en del av verkligheten.

Första skoldagen, piss!  Det var ganska kul ändå, träffa alla kompisar igen menar jag<3.

Suck, så typiskt mig. Jag dog när jag, Vilde och Ida var i matsalen och åt...Två hOSt människor var där ( förkortningens lillebror och ripan )  jag dog ju, satt och stirrade åt motsatta hållet, medans vilde satt och upplyste mig om ett en av dom satt och tittade på mig. Suck...fan så..jag vet inte, bara SUCK! Jag dog! På mitt sätt. Ni som känner mig vet vad jag menar.

Sen tillråga på allt så gick den ena, dvs förkortningens lillebror, förbi vårat bord..onödigt nära. Så jag gjorde en typisk " karromin" för att inte pipa eller något i den stilen, medans Vilde dog i skratt. Så snygg. NU ska jag vara tyst, det där var onödigt vetande!!

Sen på vägen tillbaka till skolan så mötte vi Madde, rusade mot henne och nästan hoppade på henne, allt för att säga att en viss "Örn" var i matsalen, då var det hennes tur att dö<3 :D.

jaja, det där var ju intressant, eller så inte!..har inte räknat med att alla ska förstå det här..så därför används smeknamnen, om nu någon vill klaga så får ni gå till Madde, det är hennes kärlek till fåglar som ställer till allt!

Då vet ni det också! Så den som nu läst igenom allt det här, har fått ta del av helt onödigt vetande. Men det är kul att skriva av sig så, ja. Vänj er!

Madde & Åman <3 jag älskar er!!

Tro nu inte att jag helt totaldissar er andra <3.

Idag for Åman hem..det blev tomt och tyst. Suck. Snart är det skola igen, redan imorn, det känns tungt, men jag är ändå laddad som fan!

Igår var vi i Jokkmokk och hälsade på gänget, härligt att träffa dom igen, har saknat dom som fan. Jag har inte så mycket mer att skriva tror jag, eller jo, jag har mycket att skriva, mycket som vill ut, men inget som jag vill skriva just nu. Jag tar det när jag är på humör!

I've tried to get you off my mind
I've tried to play my part
But every time I close to my eyes
You're still inside my heart

Måste erkänna det..saknar dig mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Några månader har gått sen ditt lidande tog slut. Jag vet att du är på ett bättre ställe nu. Du har det bra. Men jag saknar dig nå så gud förbannat! Saknaden som jag känner går inte att beskriva i ord..du var så mycket mer än bara en farfar för mig!..

Theres nothing I wouldn´t do to have just one more chance

To look into your eyes and se you looking back

Sometimes I wanna call you, but I now you won´t be there

Så kul! Jag, Åman, mamma och pappa for till några vänner i Porsi för att hälsa på. Efter att vi ätit så fick jag ont i huvudet, så vi tänkte gå ut och ta " lite" luft. Vi tog med oss deras hundar Eddie och Amadeus, sen så gick vi. Meningen var att vi bara skulle gå ut, andas lite friskluft, se till så att hundarna pissade lite. Det slutade med att vi gick 4 km! Vi går ut och tar lite luft var det ja...! Jaja, det var kul, men kallt nå så gud förbannat.

Vi träffade Björn också. Kul det med! Synd bara att Marcus inte var hemma...hade varit kul att träffa han med, vi har inte träffts nå sen i sommar. Han hade åkt till Umeå för att hälsa på nå folk, just typiskt när man ändå befinner sig i samma by.

yesterday, alla my troubles seemed so far away.

Now it looks as though they´re here to stay..

Jag och Åman såg på Pistvakt! Så bäst dom är, klockrena.

Var bara tungen att skriva ner vad Olle och Jane pratade om.

- jane? varför säger man "hon" om  ovädret?

- jo, det kommer från en klar himmel, ställer till det och försvinner. De är svåra att förstå sig på Olle, de är opålitliga. Med en styrka du inte kan fatta. Men ibland så finns det inget skönare än ett oväder som tar med sig allt. Det är röran efteråt man helst vill slippa.

Hahaha är det så vi kvinnor beskrivs? Tja..måste ju säga att det ligger viss sanning i det!