Fick nå sinne på att lägga ut en massa dikter, inga jag skrivit själv.  Men jag fick bara lust. Smörigt ocg drygt. Jag vet! Men ändå. Endel..särsklillda meningar..jag gillar dom.

Det finns ett hål i mitt hjärta.
Hur ska jag bli kvitt denna smärta?
Jag såg dig försvinna, trodde jag dig aldrig mer skulle finna.
Den korta stunden vi fick, var över på ett kick.
Jag drömmer om dig på natten, tårarna bildar små sjöar med vatten.
När vi vinkade adjö kändes det som om jag att jag skulle dö.
Tårarna rann vår kärlek var sann.
Allt sedan den dagen får jag alltid ont i magen när jag hör vår låt, min kudde den blir alldeles våt.
Dina kyssar var så ömma, dig ska jag aldrig glömma.
Så länge jag lever, så länge jag finns, finns du i mitt hjärta.
Dina sista ord glömmer jag ej, när du sa att du älskade mig.
Du grät en tår sorgen satte sina spår..

När ditt inre gråter och allt kännas tomt
när vännerna sviker och allt gör ont
när hjärtat plågas av varje slag
när du tror att det aldrig mer ska bli dag
när natten är mörk, frukta ej
jag är alltid här för att leda dig
livet är svårt och allt kan kännas kallt
men jag lovar att jag offrar allt
för du ska aldrig gråta tårar av blod
det kallas vänskap, inte mod.

SKUMT! Alla är söta små kärleksdikter..det är vanligt. Det känns lite smörigt, men fick bara lust. Så vafan, bjuder på en gammal goding. Alla är ju utnötta, men vafan. jag orkar inte bry mig.

No boy - no love,
No love - no sex,
No sex - no children,
No children - no school,
No school - no teacher,
No teacher - no problem!!!

Tänk, tänk..om. NEJ! Vill inte ens tänka tanken. Men tänk om det är så, eller ialla fall nästan?  Vadå nästan..? Vet inte vad jag skriver..känner mig bara sjukt orolig. Just nu så..ja. Rykten. Jag avskyr dom. Man går runt i ständig ovisshet tills man vet sanningen. Man oroar sig..en spänd, hård klump i både magen och bröstet, och man kan inte tänka klart eller koncentrera sig! Avskyr det.. Jag kan ju bara hoppas..

Så förvånad man kan bli över känslor för folk...det är läskigt. Om du inte vore så svår. Men lite utmaning vill man ju ha, jag vill inte ha något som bara kommer så fort man tänker tanken. Något att bita i, att kämpa för!

Då var allt igång igen..eller? Vet inte säkert, något är det!

Sanningar och lögner, radade på band!