Kom just att tänka på något som jag och Åman pratade om en gång.

Vi satt och pratade om alla världens orättvisor. Alla lever vi i samma solsystem, i samma värld, på samma jord, men i olika länder. Och ändå så är livet så olika för oss alla.  Som tex här i Sverige, vad oroar vi oss för?

Bara simpla jävla bagateller!!!

Vissa oroar sig för att inte hinna gå upp i tid så dom inte hinner sminka sig - dom anser att dom inte kan visa sig ute bland folk utan smink. Andra för att tappa bort eller glömma sin telefon - den är viktigare än allt annat på hela jorden. Endel oroar sig för att dom inte ska få högsta betyg i ett speciellt ämne - medans endel inte ens har möjlighet till skolan.

Endel oroar sig för att det är äcklig mat i skolan, dom vill ju inte gå hungriga i skolan - medans andra oroar sig för att överleva dagen..

Det jag försöker säga är att vi har det jävligt enkelt här. Vi slipper oroa oss för att vi ska sprängs i luften av en bomb eller bli torterade av talibaner, vi får mat varje jävla dag, vi har tak över huvudet, värme i husen, en varm säng, vi får gå i skolan och skaffa oss utbildning, vi har pengar - sjukhus, medicin. Skulle kunna räkna upp hur mycket skit som helst som vi har. Datorer, mobiler, mp3:s. Egentligen en massa onödiga skitprylar, men som vi inte kan tänka oss att klara oss utan. 

Men tänk då dom som inte har - hus, föräldrar, mat, dom är sjuka och kan iprincip bara väntar på döden?

 Eller dom som kommer till sverige som flykingar - endel utan föräldrar, dom väntar i hopp om att dom ska få stanna. Sen får dom ett besked om att dom inte får stanna i sverige. Att dom ska skickas tillbaka till det land som dom flytt i vildaset panik ifrån för att överleva. Dom skickas ju tillbaka rätt in i döden.

Jag mår fan illa när jag tänker på allt sånt här..Vi är så bortskämda och själviska. Det är ju fan äckligt!!!! Känner mig bara spyfärdig, det värsta är att man inte kan göra speciellt mycket åt saken, bara stå och se på..

jag vill inte, det är vidrigt ju!!

En gång så var det en speciell vän till mig som skickade ett videoklipp på hur det var i personens hemland..kunde inte se hela, jag mådde illa och blev gråtfärdig. Sen blev det så svårt för mig att förstå att min vän faktiskt levt i precis sånt där kaos, förlorat nära och kära, att personen en gång flytt därifrån för att överleva.

För oss är sånt svårt att förstå märkte jag då,  det hör inte till våran verklighet. Vi lever i en liten bubbla. Det är som att världen utanför inte finns, men i själva verket så är det en del av verkligheten.

Första skoldagen, piss!  Det var ganska kul ändå, träffa alla kompisar igen menar jag<3.

Suck, så typiskt mig. Jag dog när jag, Vilde och Ida var i matsalen och åt...Två hOSt människor var där ( förkortningens lillebror och ripan )  jag dog ju, satt och stirrade åt motsatta hållet, medans vilde satt och upplyste mig om ett en av dom satt och tittade på mig. Suck...fan så..jag vet inte, bara SUCK! Jag dog! På mitt sätt. Ni som känner mig vet vad jag menar.

Sen tillråga på allt så gick den ena, dvs förkortningens lillebror, förbi vårat bord..onödigt nära. Så jag gjorde en typisk " karromin" för att inte pipa eller något i den stilen, medans Vilde dog i skratt. Så snygg. NU ska jag vara tyst, det där var onödigt vetande!!

Sen på vägen tillbaka till skolan så mötte vi Madde, rusade mot henne och nästan hoppade på henne, allt för att säga att en viss "Örn" var i matsalen, då var det hennes tur att dö<3 :D.

jaja, det där var ju intressant, eller så inte!..har inte räknat med att alla ska förstå det här..så därför används smeknamnen, om nu någon vill klaga så får ni gå till Madde, det är hennes kärlek till fåglar som ställer till allt!

Då vet ni det också! Så den som nu läst igenom allt det här, har fått ta del av helt onödigt vetande. Men det är kul att skriva av sig så, ja. Vänj er!

Madde & Åman <3 jag älskar er!!

Tro nu inte att jag helt totaldissar er andra <3.